Caribbean-born French Pointillist/Impressionist Painter, ca.1830-1903 .Painter and printmaker. He was the only painter to exhibit in all eight of the Impressionist exhibitions held between 1874 and 1886, and he is often regarded as the 'father' of the movement. He was by no means narrow in outlook, however, and throughout his life remained as radical in artistic matters as he was in politics. Thad?e Natanson wrote in 1948: 'Nothing of novelty or of excellence appeared that Pissarro had not been among the first, if not the very first, to discern and to defend.' The significance of Pissarro's work is in the balance maintained between tradition and the avant-garde. Octave Mirbeau commented: 'M. Camille Pissarro has shown himself to be a revolutionary by renewing the art of painting in a purely working sense;  Related Paintings of Camille Pissarro :. | Ploughing at Eragny | Montreal luck construction scenery | Place du Theatre Francais | port | Norwood, |
Related Artists:
Henry Inman
American Painter, 1801-1846,was an American portrait, genre, and landscape painter.He was born at Utica, N. Y., October 20, 1801, and was for seven years an apprentice pupil of John Wesley Jarvis in New York City. He was the first vice president of the National Academy of Design. He excelled in portrait painting, but was less careful in genre pictures. Among his landscapes are "Rydal Falls, England," "October Afternoon," and "Ruins of Brambletye." His genre subjects include "Rip Van Winkle," "The News Boy," and "Boyhood of Washington;" his portraits, those of Henry Rutgers and Fitz-Greene Halleck in the New York Historical Society, of Bishop White, Chief Justices Marshall and Nelson, Jacob Barker, William Wirt, Audubon, DeWitt Clinton, Martin Van Buren, and William H. Seward.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Jean Alaux
(1785 - 2 March 1864) was a French history painter and Director of the French Academy in Rome from 1846-52. Alaux was born in Bordeaux, the son of a painter, and the second of four brothers who were all themselves painters. he received his first lessons in art from his father, but went on to formal training with Pierre Lacour, then Pierre-Narcisse Guerin. He was admitted to the École des Beaux-Arts in Paris in 1807. From 1808 he entered works for the Prix de Rome but his energies were diverted when his elder brother, Jean-Francois Alaux (1783-1858), asked him to help with a large "neorama" (a type of Panorama) he was working on. Jean eventually won the Prix de Rome's first prize in 1815, with a work entitled "Briseis weeping over the body of Patroclus", a scene inspired by The Iliad of Homer. He subsequently became a pensionnaire at the French Academy in Rome from 1816 to 1820 (later becoming its director).